Vi har läst boken Kriget är slut som är skriven av Morgan Alling, detta är våra tankar;
Klassrummet är ett minisamhälle med olika individer och uppväxtförhållanden, att vara den nya som kliver in efter att ha bytt skola flertalet gånger som Morgan gör är tufft. Det är lättare att anpassa sig till den stora gruppen och på så sätt inte sticka ut. Som en del av gruppen märks man oftast mindre och kan klara sig från både jobbiga frågor och kränkningar. Man borde kunna vara sig själv i skolan, en del elever vill eller vågar inte dela med sig av sin verklighet utan gör allt för att smälta in.
Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. -Barnkonventionen.
Som lärare är det viktigt att göra sitt bästa för att se alla elever. När en ny elev kommer till klassen har läraren ett ansvar i att det blir så bra som möjligt. Genom att ha förberett redan innan den första dagen med plats i korridor och klassrum och matsal. Kanske kan man be andra elever visa den nya runt och se till att hen kommer med i olika rastaktiviteter. En enkel fråga som, hur mår du idag? Eller lägga märke till om eleven har ett speciellt intresse kan vara en öppning till att eleven vågar dela med sig av sitt liv.
Varje barn har rätt till utbildning.- Barnkonventionen
Många elever lever med skräcken att någon ska upptäcka vilka de verkligen är i skolan. Var kommer denna press att passa in ifrån? Hur “hittade Morgan sig själv” och när. Var det teatern som hjälpte honom eller tog det flera år att hitta vem han var? Det finns en oro och en fara i att hela tiden ändra sig för att passa in.
