Vi har läst boken Kriget är slut som är skriven av Morgan Alling, detta är våra tankar;
Klassrummet är ett minisamhälle med olika individer och uppväxtförhållanden, att vara den nya som kliver in efter att ha bytt skola flertalet gånger som Morgan gör är tufft. Det är lättare att anpassa sig till den stora gruppen och på så sätt inte sticka ut. Som en del av gruppen märks man oftast mindre och kan klara sig från både jobbiga frågor och kränkningar. Man borde kunna vara sig själv i skolan, en del elever vill eller vågar inte dela med sig av sin verklighet utan gör allt för att smälta in.
Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. -Barnkonventionen.
Som lärare är det viktigt att göra sitt bästa för att se alla elever. När en ny elev kommer till klassen har läraren ett ansvar i att det blir så bra som möjligt. Genom att ha förberett redan innan den första dagen med plats i korridor och klassrum och matsal. Kanske kan man be andra elever visa den nya runt och se till att hen kommer med i olika rastaktiviteter. En enkel fråga som, hur mår du idag? Eller lägga märke till om eleven har ett speciellt intresse kan vara en öppning till att eleven vågar dela med sig av sitt liv.
Varje barn har rätt till utbildning.- Barnkonventionen
Många elever lever med skräcken att någon ska upptäcka vilka de verkligen är i skolan. Var kommer denna press att passa in ifrån? Hur “hittade Morgan sig själv” och när. Var det teatern som hjälpte honom eller tog det flera år att hitta vem han var? Det finns en oro och en fara i att hela tiden ändra sig för att passa in.
Intressant att läsa. Är viktigt att det planeras innan eleverna kommer till skolan. Som ni skriver, kanske någon kan visa runt och hjälpa den nya eleven att hitta. Hen ska känna sig välkommen när hen kommer. Tror också att informationen lärare mellan vid flytt är viktig. Så ny lärare vet vad som finns i ryggsäcken, dock är barn bra på att dölja. Intressant att följa er blogg!
SvaraRaderaTack! Tror att Du kommit på en mycket god idé där, tror att är otroligt viktigt med planering för både elevernas och även lärarens skull så att alla är väl förberedda.
RaderaMan bör nog förberedda både klassen och sig själv.
Fint skrivet. Morgans bok berör mig mycket, att man som lärare borde göra allt för att få den nya eleven att känna sig välkommen och även förbereda klassen på hur de kan göra för att få in en ny elev känns som oerhört viktigt. Jättebra att fråga om elevens intresse, ytterligare ett sätt att få in eleven i gemenskapen. Om någon skulle upptäcka "vem" man är eller har för bakgrund hur skulle man hantera det i klassen då?
SvaraRaderaDet är en mycket bra fråga och det finns säkert en mängd olika sätt att bemöta en elev som har fått sin identitet blottad trotts att eleven gjort allt för att undvika detta. Ett sätt kanske skulle vara att arbeta med värdegrunden och genom denna lära barnen att värna om varandras integritet och respektera varandra som oliktänkande individer. Det finns säkert fler sätt.
RaderaJag håller med dig om boken, man blir mycket berörd och får en inblick i ett liv som man kanske inte själv är medveten om vilket är värdefullt när vi ska bli lärare och möta så mänga världa genom barnen.
Intressanta och kloka tankar. Ni har även en mycket viktig frågeställning som jag själv anser är mycket aktuell då jag undrar om man någonsin hittar sig själv och slutar känna oro kring vissa saker och ting?
SvaraRaderaDen frågeställningen tror jag i princip alla bär med sig mer eller mindre i olika faser i livet. Min personliga tanke är att vi är programmerande att känna oro, överlevnadsinstinkten sitter djupt rotad. Däremot har vi inte samma direkta faror att vara oroliga för numera så vår oro ligger på andra mer eller mindre relevanta saker.
RaderaSvaret på frågan om man någonsin kommer hitta sig själv varierar från dag till dag, haha. Nej men en dag kommer man nog känna att man är där man vill vara i livet och då har man nog hittat sig själv så gott det går tror jag.
Tack för din kommentar!
Viktiga frågeställningar! Hur gör vi vuxna nu under lärarutbildningen? Befinner vi oss också i ett miniatyrsamhälle där vi försöker anpassa oss på liknande sätt? Är vi öppna och inbjudande eller lägger vi gärna ryggsäcken på den lediga stolen för att markera?
SvaraRaderaSå tror jag absolut att man kan tänka.
RaderaTror också att vårt minisamhälle ändrar sig från kurs till kurs, dels beroende på att vi blir mer bekväma med varandra och vågar utmana varandra mer i diskussioner och förhållningssätt. Varför tycker vi som vi gör?
Vad är gruppens norm? Jag tror också att varje kursledare sätter en ton för sin kurs som också speglar av sig på hur grupperna arbetar och vad som prioriteras.
Genom t ex värdegrundsdagen så upplevde jag att vi fick träning i att vara öppna och inbjudande samt att reflektera kring varför vi eventuellt inte skulle vara det i en situation.
Tack för intressanta frågor!
Intressant inlägg att läsa! Jag tycker att det är så intressant med barns olika uppväxtvillkor. Hur olika miljöer och olika erfarenheter formar oss under uppväxten och präglar oss för resten av livet. Ibland på gott och ibland på ont. Jag kan tänka mig att Morgan även idag brottas med sig själv och sviterna av sin uppväxt. Det är skönt att ha med sig kunskapen om att vi människor ständigt fortsätter att präglas och även om livet är tufft så med trygg och inkännande stöttning så kan det bli bättre. Jag ser fram emot att som lärare bidra till att vara den tryggheten för eleverna.
SvaraRaderaHej,
RaderaHåller med dig om att erfarenhetera som vi får tidigt i livet sätter sina spår, men att vi fortsätter att formas av nya erfarenheter och personer hela livet ut. En viktig del i lärarens roll är att se alla elever, och försöka vara där för dem så mycket man kan. Vi kanske få vara en av de personerna som hjälper till att lyfta barnet och stärka deras självkänsla.
Tack för kommentaren!
Intressant läsning!
SvaraRaderaDet är alltid svårt att hitta rätt när man kommer ny till en klass. Jag kommer ihåg när jag började ettan. Då blev jag direkt retad för att ha glasögon. Det räckte för att sticka ut och vara lite annorlunda än den stora gruppen. Problemen tog turlig slut fort, då den som retades mest också fick glasögon under terminens gång. Men som framtida lärare blir det viktigt för oss alla att ta itu med liknande situationer, eller hur?
Väldigt viktigt för oss som framtida lärare att ta itu med det, helt klart. Man får ta med sig ens egen erfarenhet från den egna skolgången och göra det bästa av det!
RaderaVäldigt intressant hur ni tar upp det från Morgans uppväxt och som nämnts tidigare att det är väldigt viktigt att både förbereda klassen och att som lärare både anpassa sig till situationen att en ny elev numera är delaktig. Det krävs ju inte mycket som barn för att sticka ut mer än andra och det är viktigt att man själv då som lärare eller elev tar sitt ansvar. Gillar hur ni lagt upp detta!
SvaraRaderaTack för de underbara kommentarerna, tror att det är en av de viktigaste uppgifterna vi kommer få i skolan. Det är dock inte alltid enkelt att se när någon blir utanför eller kränkt men genom att se på elevernas minspel och beteendet mellan eleverna kan man förhoppningsvis hjälpa till i ett tidigt skede.
RaderaAtt vara den nya eleven i en klass är inte lätt det vet jag av egen erfarenhet efter att ha bytt skola ett par gånger och haft det lite kämpigt i bytena ibland. Det är som ni säger att om det är lite förberett innan och man som lärare vet lite om den elev som kommer och har talat om för klassen att det kommer en ny elev så kan det göra skol/klassbytet lite lättare.
SvaraRaderaAtt som lärare förbereda både sig själv och klassen för att underlätta för den nya eleven gör förhoppningsvis stor skillnad för alla, båda eleven som kommer och klassen som får en ny klasskamrat.
RaderaNi tar upp en väsentlig aspekt i er text; vikten av att känna sig Välkommen ! Barn spenderar ju en väldigt stor del av sina liv i skolan. Det är deras vardag. Det tar tid att etablera trygga relationer och göra sig hemmastadd i nya miljöer och grupper. Att skapa rutiner, strukturer och vanor i skolan för att att både nya och gamla elever ska känna att de hör hemma tror jag är jätteviktigt. Jag kommer ihåg min egen skolgång i de lägre klasserna: varje barn fick en "egen" fadder från klassen över som tog hand om,visade och hjälpte till med allt som var nytt. Det blev en trygg lotsning in i en främmande och många gånger skrämmande miljö. Jag vet inte hur det ser ut i grundskolans högre åldrar men jag misstänker att man inte lägger lika stor vikt vid den typen av strukturerat fadderskap vilket jag tror är minst lika viktigt, särskilt för ett äldre barn som bytt skola många gånger, svikits av vuxenvärlden och börjat hårdna inuti.
SvaraRaderaHej!
RaderaMånga barn spenderar ju längre dagar i skolan än vad vi gör på våra jobb om man kanske även är på fritids både innan och efter skoltid. Tänk känslan av att alla de timmarna känna sig osäker, rädd eller ledsen.
När jag gick i skolan hade vi ett liknande faddersystem som du skriver om. Det var ju inte bara att man blev visad runt och den biten som var bra, utan även att de lite större barnen plötsligt inte kändes så stora och "otäcka" utan blev kompisar.
Jag vet inte om det förekommer sånt nu i skolan?
Tror som du att de äldre åldrarna mer får "sköta sig själva". Där är det nog viktigt att man inte glömmer bort att dom också är barn. Att dom kanske mer än någonsin behöver trygga vuxna kring sig. Oj vilket utmanande men roligt arbete vi har framför oss!
Intressant läsning.
SvaraRaderaJag tycker det ni berör gällande att passa in är väldigt intressant. Som ni beskriver så är det viktigt att försöka skapa en miljö där alla känner sig sedda. Jag kan tycka att det kan vara ok med "teater" för ett barn som en process för att hitta sig själv. Att sluta "spela" kommer när ett barn känner sig mer trygg och mogen.
Håller med, barnsynen behöver absolut diskuteras i de arbetslag vi kommer att arbeta i som färdiga lärare.
RaderaHur "högt i tak" som tillåts i klassrummen varierar nog en hel del. Ska bli intressant att se under auskultationen.
Jag vill haka på Martin Hallins kommentar här lite; jag tror att det är en himla tur att utsatta barn ibland hittar fungerande överlevnadsstrategier som tex som i Morgans fall att spela Allan och vara den roliga. Att kunna ha möjligheteten att gå in i en annan roll kan helt enkelt vara livsnödvändigt under perioder i ett barns liv.
RaderaVisst är det så, att kunna anpassa sig kan vara en bra egenskap. Det vi diskuterat är mer vad som händer när en individ känner sig tvingad att göra detta under en längre tid. Oron kring hur och om det påverkar det framtida livet?
RaderaFint inlägg!
SvaraRaderaBra att ni belyser att det är viktigt med en bra start för en ny elev i klassen. Ni beskriver bra tips på saker en kan göra när den nya eleven anländer.
Tänkvärt och något en kan ta med sig i sin kommande lärarroll !
Tack för fin respons! Det är alltid kul att höra att det vi som grupp gjort gav dig något.
RaderaIntressant att läsa! Det är nog många elever där ute som går i dessa tankegångar om att inte passa in och gär vad de kan för att inte sticka ut. Det kommer bli våran roll att hjälpa dem på vägen.
SvaraRaderaJag håller helt med, det kommer blir vår roll att hjälpa eleverna att bli människor som hittat sin väg och känner sig säker. En del av yrket som är både givande och ibland ansträngande.
RaderaBra inlägg! Jag tänker som er när det gäller att det är viktigt att se alla elever och bekräfta dom. Jag har jobbat några år i skolverksamheten och tycker att detta är något av det svåraste då det oftast ser så olika ut från klass till klass. Det känns som att det finns många elever som man kan "missa" då de kanske alltid är skötsamma och inte gör de minsta ljuda av sig och dom kanske inte syns. Det finns ju många elever i dag som syns mycket och låter mycket och det är då lätt att de tar allt fokus. Jag vet inte hur ni tänker kring detta men jag tycker det är en otroligt viktig fråga.
SvaraRaderaBara genom att tänka så som du beskriver så finns det en medvetenhet och intention att se alla elever. Det är en bra början och en förutsättning för att lyckas. Under somrarna har jag arbetet på Stockholms Stadsmissions kollo verksamhet, där har vi möte en gång varje dag där vi gick igenom de barn/ungdomar som fanns hos oss. Vi gjorde en markering vid varje individ som vi sett/mött/samtalat med på ett positivt sätt. Kan vara ett sätt att systematiskt se om vi som lärare sett alla, ett enkelt kryss i klasslistan. De som inte fått ett sträck får extra fokus. Varje dag kan vara svårt i skolan, men under en vecka. Det väcker tankar och det får en att fundera kring situationer som uppstått.
RaderaIntressant läsning! Jag tror precis som ni på att förberedelse är en en viktig aspekt i att få den nya eleven välkommen men också en viktig aspekt i att göra elever i klassen, som har svårt med förändringar, redo på vad som ska hända. Min uppfattning är också att vi som lärare har en viktig roll i att inte lämna ut elever vad gäller t.e.x hemmamiljö eller ekonomiska förhållanden. Det kan som exempel vara att undvika att fråga om vad eleverna fått i julklapp eller gjort på lovet. Många utav eleverna i klassrummen har inte föräldrar som närvarar på julafton. Många utav eleverna vill inte att det ska bli jul då dom vet vad som väntar. Många elever vill inte att skolan ska ha lov utav olika anledningar. Det som är fantastiskt för dig som lärare och för många elever än en mardröm för andra. Att möta alla i det är en tuff uppgift för oss som lärare men det kan betyda mer än vad vi tror för många barn.
SvaraRaderaHåller helt med vad gäller julafton/jullov/sommarlov mfl.
RaderaNär dessa delar lyfts upp och diskuteras i skolan så tar det mycket plats och fortsätter ofta ut i kapprum och på rast. Vilket gör det svårt att undvika för elever som tycker att det är jobbigt.
Tror också att varje klass bär de skillnader som du beskriver och att vi som lärare behöver möta dem där de befinner sig.
Intressant och bra inlägg som tar upp aktuella frågor! Skolans verksamhet är helt nytt för mig, men jag kan relatera då jag har en dotter på 8 år. Detta med att man ska passa in och inte vågar vara sig själv till fullo, det är farligt och det är viktigt att detta inte bara är något man jobbar med hemma utan även i skolan. Att man som lärare kan ta fasta på detta och hjälpa barnen att hitta sina egna jag och att lära dem se att de är bra precis som de är är viktigt.
SvaraRaderajag håller helt med, att skolan och hemmet jobbar tillsammans med dessa frågor är avgörande för om man ska lyckas.
RaderaVäcker många funderingar erat inlägg och får igång hjärnan ;)
SvaraRaderaDe är nog inte bara den nya eleven utan även klassen som ska förberedas och jag tror det är lättare att komma in i en f-klass som ny än som Morgan när han blir äldre. Då gör han som han brukar göra när han kommer till en ny skola, att få dom att skratta. Det är ett bra sätt att han är utåtriktad men det är inte alla som är det när dom är nya och då är ens nya klass en viktig del i det nya.
Vart pressen kommer ifrån att passa in är en intressant fråga! Det är många gånger man hellre vill vara någon annan för det man ser på utsidan men man har ingen aning om hur den personen mår på insidan...
Det är ett tufft samhälle som vi lever i idag och man kan inte ta in allt som händer runt omkring oss, man måste inte heller ta del i allt eller tycka i allt :)
Tack för ditt inlägg. Jag håller med dig om att det antagligen är mycket lättare att komma med i gemenskapen i en förskoleklass än i de högre klasserna.
RaderaHej, vilket intressant inlägg! Tycker det väcker många tankar och funderingar. Det är bra att ni ser till att benämna barnkonventionen och dess påverkan för barnens utvecklingsvillkor, att alla ska ha rätt till samma utbildning och att barn ska få växa upp och bli bra individer i vårt samhälle. Bra tanke att försöka få de andra eleverna att välkomna de nya som ska börja på skolan, genom fadderverksamhet eller liknande. Bra skrivet!! :)
SvaraRaderaTack för fin respons.
RaderaJag tror delvis att Morgans fosterpappa Martin, hjälpte honom att "hitta sig själv". Genom att ge trygghet, kärlek och vägledning, men också tillit. Som barn behöver man en vuxen som visar vad som är rätt och fel samtidigt som den vuxne "står kvar" i relationen. Det kan vara en lärare, en anhörig eller en tränare. Teatern för Morgan var kanske ett sätt att komma i kontakt med sina känslor och hitta fina friska vänskapsrelationer att knyta sig an till.
SvaraRaderaTack!
Tack för din kommentar!
RaderaTror som Du att barn behöver en vuxen som står kvar och står fast. Oavsett vad som händer. Hur ska man annars lära sig att lite på någon?
Barn som har det tufft i skolan eller hemma kan säkert hitta styrka och någon att lita på genom att hitta någonstans där hen får utlopp för sina känslor. För en del kanske det är en idrott, för andra teater eller något annat.